Matilda Westerman debuterar snart med sin bok med det anspråkslösa namnet ”Så funkar Sverige”. En faktabok för åldern 6-9 år som jag tror kommer bli något extra.

Mitt bidrag till att Sverige ska funka bestod här i att fotografera författarporträtt av Matilda, utomhus i december. Vi lyckades välja den dimmigaste dagen jag kan minnas och det var toppen.

En blixt i dimman

Det här inlägget blir lite baklänges, för utomhusporträtten vi tog på en perrong vid Centralstationen var egentligen de sista. Här är jag glad att jag var den där jobbiga fotografen som insisterar på ”en bild till bara” och fick med Matilda till denna plats.

Vi hade varit runt i området kring Centralen, uppe i World Trade Building och längst bort där Arlandabanan finns. Just denna plats, vid spåren med Stockholms Stadshus som bakgrund blev mest effektfulla när det gäller dimman som vi hade fått dagen till ära.

Författarporträtt och pressbilder utomhus brukar jag ljussätta så enkelt som möjligt. Mest för att det gör att jag kan få till så mycket variation som jag bara kan på kort tid. Inomhus är det oftast inte lika mycket förflyttning involverat vilket gör att jag kan krångla med fler ljuskällor. Ute däremot är det skönt att jobba enkelt.

En Profoto B1 med ett Deep Umbrella Large, vit insida, med och utan diffusion, blev huvudljus. Snabbjobbat, lättjobbat och något som alltid blir bra för porträtt enligt min mening.

Var tidig, reka och fråga om lov

Att fotografera på det som kan uppfattas som allmän plats är inte alltid okomplicerat. Rätt var det är kommer någon och säger att man inte får fotografera där utan tillstånd.

Enklaste sättet att slippa riskera att man måste packa ihop och gå är att fråga först. Jag var tidig den här dagen och promenerade till de flesta platser jag har funderat ut innan.

Ett kort samtal med personalen på Centralen där jag förklarade vad bilderna var till och att inga besökare kommer att störas eller hamna på bild resulterade i ett ”det går bra”.

Tåg som reflexskärm

Med en blixt från höger och sen ett Arlandatåg som körde iväg blev det lite mer upplättning på skuggsidan i bilden direkt ovan än den högre upp. Ingen tågförare blev bländad eller arg vad jag vet.

Fullt med varierade miljöer nära

En sak jag alltid har i bakhuvudet när jag väljer plats för fotografering av pressbilder och författarporträtt är variation. Gärna många vinklar och bakgrunder utan att knappt behöva flytta sig.

Matilda stod glatt med sin fina gröna kappa inom samma radie som kanske var fem meter. Jag flyttade runt mig själv och blixten, så vi utan att behöva packa ihop och promenera fick rätt många varierade porträtt på kort tid.

Om man ser till att minnas ungefär hur många fots avstånd blixten står från modellen går det att hålla exponeringen ganska konstant. Åtminstone en dag som denna när det befintliga dagsljuset var snudd på obefintligt. Speciellt under tak.

Apropå tillstånd för fotografering var World Trade Center inte roligt, där hade jag inte hunnit kolla med vakterna innan. Och såklart kom det någon väldigt snabbt och påpekade att man måste ha tillstånd. Vilket kändes aningens fånigt då jag aldrig hade tänkt få med några andra på bild, men ok.

Däremot var vakten väldigt hjälpsam och berättade att det faktiskt fanns några platser inomhus och även ute några våningar upp där man fick. Dit gick vi såklart.

Från färgglatt och kontrastrikt till brutalarkitektur och monokromt gråblått. En blå himmel hade gjort allt gladare, men Matilda fick vara solen mitt i en miljö som kändes lite dystopisk den dagen.

Några ombyten hjälper

En sak jag alltid ber de jag ska fotografera pressbilder av är variation i klädsel. Kan de ha med sig något ombyte, eller åtminstone kunna variera lite genom att ha med/utan kavaj eller jacka vinner man mycket. Det är stor skillnad på hur användbart bildpaketet blir om det är samma kläder på alla bilder eller inte.

Sen är det något trixigt med vita skjortor och blusar, att de precis som vita hästar och tåg blir en reflexskärm. Just i de här porträtten blev det en bra upplättning av käklinjen, men så är det inte alltid.

Ha tid för sista bilden också

Jag får nog avsluta denna uppvisning av författarporträtt jag är väldigt nöjd med. Det jag vill upprepa är bara hur mycket tid man sparar och hur mycket det underlättar om man har en plan.

Fundera innan, kom tidigt, gå från punkt A till B till C osv för att se vad det finns på vägen som kan vara intressanta miljöer.

Och stäm alltid av med den du fotograferar för att inte helt plötsligt stå där utan modell men med den bästa miljön oanvänd.

Det funkar oftast med ”har du tre minuter till?”, men inte alltid. I det här fallet hade det varit jättetrist om vi hade missat dimman framför Stadshuset och tågspåren i bakgrunden.

/Stefan

Inlägget Matilda Westerman, författarporträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Att fotografera barn är nog lite som att fotografera lejon, de blir bäst när de är i sin naturliga miljö. Inte en tanke på att det står en fotograf där och har idéer om hur slutresultatet ska bli.

Denna fotografering av författarporträtt med duon Per Bengtsson och Per Gustavsson var ganska exakt så. Vi omfamnade kaoset, och uppmuntrade det.

Vi fick låna ett lekrum av en förskola och där satte jag upp en ljussättning delvis baserad på det ljus jag ville uppnå men också med en tanke att det vore bra om den inte välte omkull i stormen.

Tre blixtar som fönsterljus

Rummet vi fick låna var rymligt, och hade förvånansvärt högt i tak. Längs med väggen till vänster var det fyra fönster. Utanför var det snöblask och grått.

Jag hade någon slags aning om att det inte skulle gå att regissera de på bild, förutom kanske två av dem, så jag satsade på ett förlåtande ljus. Men så att det i alla fall upplevdes som de kom från en sida.

Huvudljuset som skapade kontrast var en Profoto B2 med en vit OCF Beauty Dish ganska högt upp. För att ljuset inte skulle bli onödigt kargt och skarpt, lättade jag upp det med en Profoto B1 och ett stort paraply med vit insida och diffusionsduk.

Då kunde personerna på bild vara vända åt lite olika håll men ändå inte bli helt skuggiga.

Profoto A1 som kantljus

För att inte allt skulle smälta samman i en enda klump satte jag en Profoto A1 i hörnet av rummet riktad nästan mot kameran.

Alla stativ och blixtar var långt utanför epicenter på detta uppmuntrade kaos som följde. Per och Per placerade jag på en bänk i mitten. Omringade av leksaker och förskolepedagoger utanför bild som fyllde på med ballonger och annat.

Raka motsatsen till styrelseporträtt

Arbetet med författarporträtten började ungefär som när man ska fotografera en styrelse. Lite trevande och kontrollerat.

Men, till skillnad från styrelsemedlemmar glömde dagens modeller att jag var i rummet rätt fort. Eventuella önskemål och instruktioner löstes genom att slänga en attraktiv leksak ungefär där man behövde fylla på med statister.

En av de bästa sakerna med att ha barn på bild är att man oftast får oändlig variation utan problem. Jag minns inte hur många bilder jag tog den här dagen, men ingen var den andra lik.

Också en sak som är raka motsatsen till styrelseporträtt.

Sen kan jag fortfarande fascineras över hur otroligt snabbt barnen vande sig vid att vi var en del av deras habitat. En bänk mitt där de ska leka med två gubbar som bara sitter!? En annan gubbe som pekar och får saker att blixtra!?

Jag är lite osäker på om de ens märkte att vi var där efter ett tag.

Per och Per kommer med sin första bok tillsammans efter sommaren, på Bonnier Carlsen, ”Knotan kastar” heter den och passar 0-3 år.

/Stefan

Inlägget Per Bengtsson & Gustavsson – författarporträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Camilla Sten är en svensk författare, dotter till Viveca som hon har skrivit några böcker tillsammans med på bokförlaget Bonnier Carlsen. Böckerna utspelas vad jag förstår i skärgårdsmiljö och det närmaste jag kunde komma på som erbjöd lite varierade platser blev Kristineberg där det finns fina klippor.

Med mig släpade jag en ryggsäck och en väska för stativ och blixtar, det var superfint väder ute, så det fick bli en Profoto B1 och några olika storlekar på blixtparaplyer med diffusion.

Utomhusporträtt på klippor med blixt

Jag har bott i Kristineberg, så området är väldigt bekant för mig. Det gjorde att en snabb koll innan vi hade bokat tid räckte.

Som vanligt promenerade jag sträckorna mellan de olika platserna jag hade valt ut. Dels för att se om de såg bra ut fortfarande och dels för att ha lite koll på hur lång tid det krävdes i förflyttning mellan stationerna. Alltid en bra grej om tiden börjar bli knapp.

Ljussättning utomhus är alltid en utmaning. Just den här dagen blåste det knappt, vilket var skönt.

Däremot är klippor inte fullt så plana stativen önskar. Men, efter att ha tyngt ner ett redan halvtungt stativ med alla väskor stod det stadigt.

Det här var samma dag många av skolorna hade avslutning, och då var vädret jättefint. Vilket gjorde att jag gärna hittade skugga snarare än direkt solljus för fotograferingen av pressbilderna.

Den lilla testbilden är tagen med bländare 2.8 och slutartid 1/400 sekund på ISO 200. De delar av bilden som är skuggade av mitt blixtparaply blev ganska lagom, men bakgrunden var lite för utfrätt i min smak.

Testbild utan blixt

Drog jag ned exponeringen blev det som bilden ovan, slutartiden här var 1/4000 sekund men bländaren fortfarande 2.8. Camilla är fortfarande skuggad av blixtparaplyet, men nu finns det väldigt lite befintligt ljus kvar.

Bakgrunden är ungefär så mörk och mättad som jag vill ha den, vilket är en bra startpunkt för att sätta på blixten. Med diffusion på blixtparaplyet och HSS för att kunna använda korta slutartider behöver jag ha ljuskällan nära. Annars finns inget ljus kvar och jag kan inte kontrollera det som jag vill.

Clamshell-ljussättning funkar alltid

För att få till rätt vinkel med enbart klippor och vatten (hav?) i bakgrunden fotograferade jag dessa porträtt lite snett uppifrån. Kanske inte en vinkel jag använder så jätteofta, men här var det nödvändigt för inramningen.

En Profoto B1 precis till vänster om mig (så jag kan ha en fot på stativet för att se till att det inte ramlar omkull) med ett Deep Umbrella White Large och Front Diffuser.

I Camillas knä, klämd mot blixtstativet, ligger en reflexskärm med vita sidan uppåt, vilket gör att allt blir som en clamshell med ljus uppifrån och upplättning nedifrån.

När väl exponeringen kändes bra vred jag på blixten mot mig lagom mycket till dess det kändes som att skuggorna på hennes vänstra kind blev lagom mörka.

Just denna metod använder jag väldigt ofta. Börja med en stor ljuskälla och vrid den sedan så den blir lagom smal. Utomhus kan man enkelt justera kontrasten i ansiktet på det sättet.

Har man dessutom blixten bredvid sig på armlängds avstånd går det fort att prova olika vinklar. Det svåra med denna ljussättning är att få till andelen upplättningsljus. Blir effekten av reflexskärmen för stor riskerar man att helt sabba skuggorna under näsa och haka.

Med en bra modell och fin bakgrund behöver inte porträtt utomhus vara krångligare än så här. Tycker jag.

/Stefan

Inlägget Camilla Sten, författarporträtt på klippor dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Katarina Kieri är en svensk författare som jag har träffat tidigare i sammanhang kring Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (ALMA) där hon suttit i juryn. När Lilla Piratförlaget behövde nya författarporträtt av henne fick jag en chans att åka till Uppsala och blixtra lite.

Porträttfotograferingen gjorde vi i våras, en otroligt vacker dag, men samtidigt det där knepiga men fina ljuset som kräver lite arbete för att få till bra på bild. Himlen var klarblå men blåsten gjorde att inomhus kändes som en bra idé.

Med mig hade jag två stycken Profoto A1 och en Profoto B2. Av någon anledning satsade jag för första gången att använda ett blixtparaply med silverfärgad insida som huvudljus.

Porträtt och stora fönster

Uppsala Konsert & Kongress är en fantastisk byggnad att fotografera i, jag hade nog kunnat vara där hela dagen och ändå inte tömt stället på bra miljöer. Det jag dock var ute efter mest var nog den blå himlen.

Vårljus kan som sagt vara lite knivigt. Solen står rätt lågt och kontrasten mellan ljus och skugga blir inte alltid jättebra för porträtt. För att kunna styra ljuset mest själv fick solen mest agera kantljus, resten fick blixtarna ordna.

Ställer man en person framför en glasskiva får man hålla koll på reflektionerna, ibland syns ju allt tydligt som i en spegel. Fönster är ju precis det, stora skivor av glas, men det löste sig relativt enkelt med väl uttänkta vinklar.

Ljussättning med litet silverparaply

Min Profoto B2 hade som sagt dagen till ära ett litet Deep Umbrella Silver (Small alltså). För det mesta använder jag ju blixtparaply med vit insida, och ofta även diffusion ovanpå det, så silverfärgat är ju en utmaning. Men det var så jag hade tänkt, man kan ju inte ge upp innan man har försökt genomföra sin idé.

Den stora skillnaden mellan blixtparaply som har vit insida och de som har silver är hur förlåtande ljuset är. Vrid en blixt med vitt paraply lite och det blir inte så jättestor skillnad. Vrid en blixt med silverfärgat paraply och vips, ljuset gör något helt annat.

Men, det är ju exakt det man vill åt. Om man vill ha lite tydligare kontrast och mer riktat ljus, det vill säga. Hittar man rätt balans blir det intressant, men det passar inte alla.

Upplättning med Profoto A1

Nu visar båda dessa BTS (Behind The Scenes) en spegelvänd uppställning av mitt blixtljus. Så du får tänka att blixten med paraply är på vänstersidan, men det kanske du såg på bilderna ändå?

För att lite tona ner effekten av det riktade och kontrastrika porträttljus ett silverfärgat paraply ger tog jag en Profoto A1 och satte på ett Manfrotto Nano-stativ (hur smidigt som helst).

Med i princip ofiltrerat upplättningsljus från samma riktning kameran fotograferar får man en liknande känsla som ringblixt kan ge.

Sen är det i princip bara att försöka hitta rätt vinkel på huvudljuset för att få till skuggorna under näsa och haka som man vill ha dem. Plus balansera upplättningsljuset så det ändå finns skuggor kvar.

Jag har använt Profoto A1 precis såhär ganska många gånger, ändrar man inte avståndet till modellen är det enkelt. Annars får man experimentera för att få tillbaka rätt balans efter att man har gått närmare eller längre bort.

Hursomhelst kan jag varmt rekommendera detta sätt att ljussätta porträtt, ett rakt huvudljus som ger ansiktet tydliga drag men ändå upplättat lite för att det inte bara ska bli becksvarta skuggor.

Vi provade några olika miljöer för dessa författarporträtt, och kompletterade till sist med några mot en svart fond. Här var uppställningen av blixtarna ungefär samma som tidigare. Lite mer rakt uppifrån denna gång, men med upplättning som tonade ner kontrasten som annars hade varit.

Det var otroligt smidigt att bara arbeta med en B2 och en A1 för denna porträttfotografering, men det var på gränsen i ljusstyrka.

HSS är alltid bra att ha

De porträtt med himlen som bakgrund krävde HSS och en slutartid på 1/4000 sekund för att bibehålla täckning i det blå. Bländare 2.8 gjorde såklart att det kom in en massa ljus, men det funkade.

Hade det här varit för några år sedan skulle det inte varit alls såhär enkelt. Då hade jag ju bara en AcuteB 600R som ordentlig blixt plus två Speedlights. Det här ju betydligt smidigare på alla sätt.

Jag kan förresten återigen rekommendera denna plats som fotoställe om du behöver fotografera någon i Uppsala. Otroligt många bra miljöer i olika plan.

/Stefan

Inlägget Katarina Kieri, författarporträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Man kommer oftast väldigt långt när det kommer till ljussättning av porträtt på plats med två blixtar. En enda brukar räcka för mig många gånger, men en till skadar sällan.

Utrustningen kräver inte mycket armstyrka när det bara blir lätta stativ och små blixtar. Kameran på axeln, extrautrustning i ryggsäcken och en blixt på stativ i varje hand. Mer flexibelt och lättjobbat än så kan det knappt bli.

För fotografering till reportage i personaltidningar och kundtidningar är det perfekt, speciellt om man kan få lite hjälp av inredningen.

Göra en bakgrund roligare

Det första jag kollar efter i en miljö när jag fotograferar pressbilder och reportage är helheten. Går det att styra ljuset som jag vill här, med de blixtar jag har med mig? Går det att få till variation där vi är genom att byta vinkel och utsnitt?

Det andra jag kollar på är nog bakgrunden, passar den med så som porträttet ska användas? Till tidningsomslag gillar ju formgivare relativt lugna ytor runt modellen i bild där man kan lägga text. Sen är också frågan om jag kan styra bakgrunden med skärpedjup och ljus, går den att tona ner med dessa verktyg?

I de första bilderna till detta reportage fanns det en väggdekor som var något slags konstverk gjort av blått plexiglas. Lite ljus från sidan på den gav mig genast en intressant bakgrund snarare än den vita vägg det egentligen var.

Två små blixtar och ett paraply

Mer än så behövdes inte till dessa porträtt, mitt huvudljus till vänster om kameran med ett litet blixtparaply på ett Manfrotto Nano-stativ, den andra lade jag på golvet och riktade snett uppåt.

Med fjärrkontrollen på kameran (Air TTL Remote) gick det snabbt att få till rätt balans i ljuset från de två blixtarna. I det här fallet började jag med att ha TTL påslaget för mitt huvudljus, såg till att exponeringen blev ok, gick sedan över till manuellt läge för att finjustera och anpassa kantljuset.

Väggar kan lätta upp ljus lagom

Tre meter till höger från vår första fotoplats fanns en trappa. Trappor är alltid användbara för porträtt på så många sätt.

Jag bad modellen för stunden att slå sig ner lagom högt upp så jag med lite justering av min egen position kunde fotografera från olika vinklar. Den vita väggen här fick agera reflexskärm så skuggsidan lättades upp en aning men inte göra bilden för kontrastlös.

Samma avstånd = samma inställningar

Den mörka stentrappan var perfekt för just en sådan lugn bakgrund som funkar i porträtt. Med mörk klädsel finns dock alltid risken att modellen flyter ihop med bakgrunden.

Just i det här fallet var det inte så farligt, trots att allt var ungefär i samma nyans. Men lite kantljus skadar inte, och med en trappa har man en massa trappsteg att välja på för att hitta rätt höjd för blixten att komma från.

Svårare än så var det inte. Genom att placera huvudljuset på ganska exakt samma avstånd och relativ höjd som i de första bilderna hade jag ljusinställningarna och exponeringen klar. Det enda jag bytte var bakgrunden och hållet kantljuset kom från.

Den metoden funkar såklart inte alltid, många gånger måste man ändå anpassa för förändringar i bilden som helhet. Men är bakgrunden rätt lugn kan man hamna rätt nära på detta sätt.

Femton minuter efter vi skakade hand hade jag alla bilder tidningen behövde med god marginal. Det är rätt skönt att faktiskt hålla vad man lovar när andra ställer upp med sin tid, även om det oftast går att klämma ut någon minut till om det krävs.

Hursomhelst, fler uppdrag med minimal utrustning är höstens melodi. Då kommer man inte behöva överrösta solen hela tiden.

/Stefan

Inlägget Snabba porträtt till reportage med två små blixtar dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Nicolas Jändel debuterade i år med sin barnbok ”Till morfar, om du blir hungrig”, illustrerad av Helena Willis. Givetvis ville Bonnier Carlsen ha bra författarporträtt till marknadsföring och PR, så de kontaktade mig.

Roligt nog lyckades vi hitta en miljö nedanför Allahelgonakyrkan på Södermalm i Stockholm som kändes lantlig (om man siktade rätt med kameran), efter lite arbete med ljussättning blev det fint.

Sen skadar det aldrig med en trevlig och samarbetsvillig författare man kan prata med under tiden. Som gjorde sitt jobb som fotomodell med bravur, på stubbar och i högt gräs.

En testbild utan blixt

Min metodik för att fotografera porträtt i miljö, på plats lite där det passar, är att börja med spaning. Jag kommer oftast tidigt för att gå runt och se hur många olika miljöer man kan klämma in på en så liten yta som möjligt.

Detta för att spara tid för den jag ska fotografera och samtidigt effektivisera mitt arbete. Oftast kan man göra rätt varierade porträtt bara genom att snurra runt lite.

Sen är det dags för att ta första bilden. Den används som grund för resten och blir sällan speciellt minnesvärd. Det jag mest vill veta är hur inramningen blir och hur bakgrunden ser ut.

Starta första blixten

I det här fallet var det rätt stabilt men mulet väder, så det befintliga ljuset var ganska konstant. Det jag ville göra med min blixt var att liva upp stämningen lite.

En Profoto B1 med ett stort Deep Umbrella och diffusionsduk från vänster fick vara huvudljus. Faktiskt det enda ljuset jag använde t om, kändes som det blev enklast och bäst så.

Olika utsnitt av porträtt

När Nicolas satt på den kanske enda stubben i hela innerstan kunde jag blanda mina vinklar och utsnitt hejvilt.

Det är en väl beprövad och effektiv teknik som är bra på alla sätt, att prova olika vinklar. På så sätt kan man ha ljuset konstant men ändå få variation genom att ändra endast kamerans position.

Variera vinklar och riktning

Det finns faktiskt inget enklare sätt att göra en porträttfotografering maximalt effektiv som att gå runt lite. Istället för att lägga tid på att flytta blixt eller blixtar kan det bli nog med variation ändå.

När jag går omkring där runt modellen för dagen brukar det ibland lite av en slump dyka upp vinklar och poser som jag kanske inte fått till om jag hade regisserat dem. Rätt var det är sitter någon där och tittar åt ett annat håll, helt naturligt och avslappnat.

Den hade varit svårare att få till med regi, tror jag.

Fuska till en miljö

Har man bara med sig rätt sorts objektiv, t ex ett teleobjektiv eller åtminstone ett 85mm kan man göra nästan vilken plats som helst bra. Hitta bara rätt vinkel och utsnitt så blir den där lilla överväxta plätten nästan en åker.

Samma ljussättning här, en blixt från vänster.

Resultatet blev betydligt mer natur än vad man vanligtvis tänker på när någon säger ”ett riktigt bra stenkast från Skanstull”.

Vill du förresten läsa mer om Nicolas Jändel och hans bok finns det mer information hos bokförlaget Bonnier Carlsen.

Såhär i efterhand, det enda jag hade önskat mig är lite fluffiga moln på en blå himmel. Men man kan inte få allt.

/Stefan

Inlägget Nicolas Jändel, författarporträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Batteriblixten Profoto B10 är en Profoto B2 som återfötts i en mindre Profoto B1-overall, vilket gör att det finns ett alternativ för fotografer mellan Profoto A1 och den betydligt tyngre B1, denna gång sladdlös.

Jag har fått låna två stycken Profoto B10 i en vecka för att testa hur den nya studioblixten/batteriblixten/on-location-blixten (kalla den vad du vill faktiskt, förutom speedlight) funkar.

Min recension i korthet (men du blir klokare av att läsa hela genomgången, plus alla fina bildexempel) är det här exakt den batteriblixt som saknades i Profotos ekosystem. Kanske den många hade önskat att A1 hade varit (jag i alla fall)?

Hälften så lång som Profoto B1, hälften så stark (kan man förenkla det som), mindre än hälften så tung men med mycket modern teknik och funktioner som kan vara användbara. Sen är det såklart några småsaker jag gärna skulle justera, men annars är den som gjord för mig.

Profoto B10 = en halv B1, typ…

När fotografer frågar mig vilken Profoto-blixt de ska välja, utifrån mina erfarenheter, då handlar det oftast om Profoto B1 eller B2. Senaste åren har såklart Profoto A1 blivit ett fullgott alternativ för vissa. För andra ett bra komplement, och några inget alternativ alls.

Mitt standardsvar har ofta varit:

• Vill du ha lite mer ljusstyrka, lite större ljusmodifierare, utan sladd i en enhet och kommer ha lite större stativ? Välj Profoto B1.
• Tycker man däremot att det vore skönt med ett lättare blixthuvud, oftast vilja använda lättare modifierare och lättare blixtstativ samt kan arbeta med lite mindre ljus? Välj Profoto B2.
• Fotograferar du i fotostudio? Välj Profoto D2 (läs mitt test här).

Läs mer i mitt gamla inlägg ”Profoto B1 eller B2?”.

Profoto B10 stämmer nu in mest på det andra påståendet, med den stora skillnaden att det är en modernare enhet och lika sladdlös som Profoto B1. Fast då hälften så tung på toppen av ett stativ.

Plus LED-inställningsljus med variabel färgtemperatur plus möjlighet att styra blixten via en app och Bluetooth.

Lätt, liten och lättanvänd…

Det kanske är det enklaste sättet att beskriva nya batteridrivna kompaktblixten Profoto B10 med tre ord.

Samtidigt känns den väldigt rejäl och välbyggd, speciellt till skillnad från lamphuvudet till Profoto B2 som är aningens plastigt och har ett lite svajigt stativfäste till.

En liten men stor miss, tyvärr

Mitt första intryck av Profoto B10 när jag fick den i handen var ungefär ”oj, så nätt men samtidigt stadig”.

Mitt andra var: ”ett litet och helt slätt vred som man ska skruva upp eller fast för att ändra vinkel/fälla upp och ner stativfästet, kanske inte helt kul med handskar eller lite hala fingrar?”.

För den sak man skruvar på det första man gör när man plockar upp blixten ur väskan och sedan småjusterar rätt ofta för att få till rätt vinkel på blixten är raka motsatsen till den väldigt rejäla sak Profoto B1 har. Den kan man enkelt skruva på med tjocka vinterhandskar. Och kalla händer.

Det är lite synd att design har fått gå före användarvänlighet här för att den ska se så snygg ut som möjligt. Förhoppningsvis går detta kanske att förbättra med en ny del som man kan byta till. Eller så får man köpa handskar med gummerad insida?

Jag skulle hellre se något greppvänligt i stil med det på Profoto B1 som går att vrida på med stelfrusna tumvantar utan problem.

Smart med löstagbart stativfäste

Den här lösningen tycker jag var riktigt lyckad, att man skruva av stativfästet, där paraplyfästet är inbyggt. Vill du packa ner din lilla batteriblixt i en väska är det enklare att få plats med något som inte har saker som sticker ut. Som ett stativfäste t ex.

Förutom att vredet/skruven kunde varit lite mer mer lättskruvad om man t ex har handskar på sig, är det riktigt välbyggt.

Utifrån denna kunde man säkert kunna göra en modern och lätt variant av den gamla Profoto Speedlight Speedring Adapter så att man använda Profoto A1 med en softbox. Men det kanske kommer framöver?

Storleksjämförelse: Profoto B10 & A1

Har du plats för en Profoto A1 i din kameraväska krävs inte många fler kubikcentimeter extra för att få rum med en Profoto B10.

Den är faktiskt lite kortare på längden, men ungefär som lamphuvudet till en B2 på höjden.

Perfekt miniväska för B10

Jag köpte tidigare två objektivväskor från ThinkTank som går att expandera så man får plats med teleobjektiv om man vill (inom rimliga gränser såklart). De har jag ibland fäst utanpå min fotoryggsäck för att få med två Profoto A1 som samtidigt blir mer lättåtkomliga och snabba att få fram.

Läs mer här om hur man kan bygga ut sin fotoryggsäck med smarta objektivväskor som heter Thinktank Lens Changer.

Det roliga är att dessa väskor funkar utmärkt att klämma ner en Profoto B10 i om man vill. Då kan du hänga din miniblixt utanpå en väska eller ha den i en rem eller vid skärpet om du hellre bär din utrustning så.

Två B10 istället för en B1

I min rullväska, en DIY-terrängversion av ThinkTank Logistics Manager 30, får jag plats med massor av fotoutrustning. Men allt väger såklart (tur att man har så stora hjul som rullar bra).

Med Profoto B10 kan jag få plats med två stycken batteriblixtar på samma utrymme som en Profoto B1 kräver, och det blir ungefär samma totalvikt (ca 3 kg).

Storleksjämförelse: Profoto B10 & B2

Har du redan en Profoto B2 kan den ersättas av en Profoto B10 som totalt väger mindre och tar mindre plats, plus att den har vissa funktioner och nyheter som inte B2 har.

Jag gissar att B10 ersätter B2, men jag har faktiskt ingen riktigt aning, har aldrig frågat Profoto om detta. Är också högst tveksam om de skulle berätta sånt för mig, hur goda vänner vi än må vara?

Hursomhelst lär begagnatmarknaden för B2 snart bli köparens marknad, då B10 är bättre än B2 på i princip varenda punkt.

Det enda som egentligen talar för B2 är att blixthuvudet väger hälften av vad en B10 väger, men nu handlar det om hekto, inte kilo längre. Kanske att de som har en assistent som håller blixten på en stång fortfarande föredrar B2 som ej topptung ljuskälla?

Om inte Profoto återupplivar B2 genom att göra en nätt ringblixt som passar, och/eller en med blixtrör utanför reflektorn?

Storleksjämförelse: B10, B1 och A1

Såhär ser familjen med de aktuella batteriblixtarna från Profoto ut. Vill du ha det lättaste, välj en A1. Vill du ha mest ljus, välj en B1. Kan du tänka dig ett steg mindre ljus men få något hälften så tungt som B1, köp en B10.

Nu skulle jag kanske säga att den ena blixten inte utesluter den andra. Har du råd tror jag de flesta fotografer som använder Profoto kommer ha mest nytta av en blandning.

Till många uppdrag för mig kommer en B10 och en eller två A1 räcka alldeles utmärkt. Ska jag ställa upp en tillfällig mobil fotostudio kanske jag satsar på mina B1:or ändå, kanske med B10 eller A1 som kantljus eller bakgrundsljus?

Skulle jag, mot förmodan, behöva jättemycket ljusstyrka, går det i alla fall i Stockholm att hyra rejälare aggregat som kan förblinda de flesta.

LED-ljus för fotografer (& filmare)

Inställningsljuset på mina batteriblixtar (B1/B2/A1) är något jag använt väldigt sparsamt på fotograferingar. Någon enstaka gång kan jag slå på det för att se lite grovt hur ljuset faller, men aldrig för själva ljussättningen.

LED med variabel färgtemperatur

Profoto B10 med ett superenkelt sätt att antingen ändra ljusstyrkan på LED-ljuset men lika enkelt att ändra färgtemperaturen från motsvarande CTO till ”neutralvitt” till CTB är något klart intressant.

Plötsligt kan man på ett smidigt sätt börja blanda fast ljus och blixtljus om man vill, och kunna anpassa färgtemperaturen lite efter det befintliga ljuset. Helt utan färgfilter.

Profoto B10, inställningsljus mitt på färgtemperaturskalan.

Profoto B10 med det mest kalla/blå inställningsljuset (typ CTB).

Profoto B10 med det mest varma/orange inställningsljus (typ CTO).

Eftersom jag i princip enbart fotograferar stillbild kan jag inte uttala mig om hur användbart det är för filmare. Men jag gissar att det säkert är acceptabelt för vissa tillfällen.

Jag bländas om jag tittar in i blixten när inställningsljuset är på, men om det är tillräckligt för att kunna filma överallt kan jag inte svara på. Däremot ska det ha tillräckligt högt CRI-tal för det.

Eller så använder man det bara som ett alternativ till blixtljus, inomhus och utomhus, när man hellre jobbar med ljus man kan se direkt? Bilderna ovan är tagna med två Profoto B10 som ljuskällor, den vänstra med inställningsljuset inställt motsvarande CTO (orange), och kantljuset/hårljuset som CTB (blått).

Alla bilder i blogginlägget är fotograferade med en Fuji x100s, mest för att se hur en spegelfri/spegellös kamera känns tillsammans med fast ljus. Och visst, det är något speciellt med att se hyfsat väl på skärmen hur bilden kommer bli.

Fotografera och ladda samtidigt

En smart sak med Profoto B2 var möjligheten att ha laddaren inkopplad medan man fotograferade. Varför det inte fanns den möjligheten med B1 kan jag inte svara på?

Kanske skulle inte laddaren hinna ladda upp en batteriet tillräckligt snabbt för en starkare blixt, eller så ville man inte konkurrera med studioblixtarna Profoto D1/D2 m.fl?

Hursomhelst så kan man ha den långsmala laddaren till Profoto B10 inkopplad till ett nätuttag och fotografera medan den laddar batteriet. Det kanske inte är en möjlighet jag kommer använda mig av superofta, men bra att ha. Speciellt om man använder LED-ljuset.

Sen har de tänkt till lite också när de satte en kardborre-rem på laddaren så man kan fästa den på ett stativ så den inte behöver ligga på marken eller hänga fritt.

Hur länge räcker batteriet?

Enligt Profoto ska batteriet till B10 klara upp till 400 stycken blixtar på full effekt. Jag kan inte uttala mig om hur exakt detta är, då jag inte hunnit testa. Men till B1 har deras siffror stämt bra, så jag litar på att det är samma här.

Eller 75 minuter med LED-inställningsljuset på max. Det låter ju väldigt bra på många sätt, av någon anledning tycker jag fast ljus på B1 har dragit betydligt mer ström. Men visst, tekniken utvecklas säkert rätt snabbt här.

Lite mer om batteri och laddning

Laddaren som är på 3A ska klara av att ladda ett tomt B10-batteri fullt på 90 minuter. Sen måste jag bara säga att det här batteriet är väldigt litet och nätt, så att köpa något extra och ha i väskan känns självklart. Man kan ha ett i bakfickan på sina jeans så man får ett coolt avtryck efter några veckor.

Synd bara att de aldrig lyssnar på mina önskningar om att ha ett litet skyddslock för batterierna de gör. Det vore ju smidigt med ett sådant till batterierna för B1, A1 och B10 så man är säker på att de inte laddar ur eller gör något annat dumt i kameraväskan.

Kan Nikon ha det för sina stora batterier till D5 kan väl Profoto?

Mer ljusmöjligheter – mindre packning

Ungefär så skrev jag i min recension av Profoto A1 när den kom. Nu skriver jag samma sak, men utan de begränsningar som ljussättning med A1 innebär (betydligt färre ljusmodifierare att använda till skillnad från vad B1/B2/B10 kan).

Det är en väldigt skillnad på en blixt som väger 3 kg och en som väger hälften, om man jämför B1 och B10. Sen kräver såklart en blixt stativ, men B10 kan klara sig med betydligt lättare och nättare stativ.

Vilket inte gör det till ett särskilt stort problem om man vill ta med sig en extra ljuskälla, eller två. De mellanstora Manfrotto-stativen i Stacker-serien tar inte mycket plats och är inte speciellt tunga heller. Är man inomhus kan det funka med ett Nano-stativ för B10 om man ser till att ingen välter det.

Här kommer jag kunna spara rätt mycket vikt, då de stativ jag vanligtvis använder för B1 väger minst 3 kg styck. Plus 3 kg för blixt. Multiplicerat med oftast två. Det blir några kilo det.

Stor blixt som ryms i fotoryggsäcken

Har du en normalstor fotoryggsäck tar inte Profoto B10 mer plats i väskan än en DSLR med objektiv (grovt förenklat).

Ryggsäcken på bilderna är förresten en nyutvecklad av Profoto som följer med när man köper deras B10-paket med två blixtar. Den har utrymme från start för två Profoto B10, två laddare och ett gäng batterier plus Remote.

Sen skulle man utan problem med lite omflyttning av innerväggarna i ryggsäcken få plats med fyra B10 om man vill, men då kanske inte fullt lika mycket mer utrustning.

Ryggsäcken är normalstor och smidig, inte jätteolik den jag använder idag (här finns mitt test av Lowepro ProTactic 450 AW om du är intresserad av att se ungefär hur stor den är). Där finns också plats för en bärbar dator och småsaker i övriga fack och fickor.

Användning av B10 och reglage/menyer

Att använda en Profoto B10 är lika enkelt som det alltid har varit med produkter från det företaget. Vita knappen är testknapp och startar även blixten med en lite längre tryckning (men en liten ON/OFF-text hade inte varit i vägen).

Knappen/vredet till vänster med den lilla lampsymbolen är inställningsljus. Tryck på den för att sätta på LED-lampan. Vrid på den för att ändra ljusstyrka, klicka och vrid för att ändra färgtemperatur på inställningsljuset, från 3000-6500 Kelvin.

Snurra, vrid och klicka

Mittenratten styr blixtens effekt, från 2.0 till 10 där 10 motsvarar 250Ws. Klicka (tryck inåt) för att komma åt menysystemet.

Där rullar och klickar du dig enkelt upp och ner och till höger ner i menyer och undermenyer. På första nivån ställer du in kanal och grupp för Air-systemet så att du har rätt för din Air Remote.

Här kan du även stänga av radiofunktionaliteten Air om du vill det, och även aktivera Bluetooth som behövs för att styra blixten med en app i telefonen. Den har jag bara fått demonstrerad för mig, så jag kan inte berätta jättemycket mer.

Lätt att hitta i menyer

Rullar du vidare ner i huvudmenyn kan du aktivera eller deaktivera IR SLAVE om du vill att blixten ska aktiveras av ljus (typ annan blixt) eller IR-sändare. Här kan du även ändra från NORMAL blixtläge till FREEZE om du vill ha kortare brinntid och frysa rörelser (med bekostnad på färgstabilitet vad jag förstått).

Sen kan du ställa in hur du vill att inställningsljuset ska bete sig, ska det vara relativt till blixtstyrkan, PROP, eller fritt hur du ställer in det? Oavsett vilken inställning du letar efter krävs det väldigt få klick/snurr för att hitta rätt.

Under ADVANCED kan du ändra om du vill ha ett pip eller annat när blixten laddat klart, om det ska klicka när du rör kontroller och snurrar på rattar och lite annat. T ex hur länge den ska vänta innan den går ner i viloläge eller hur ljusstark displayen på baksidan ska vara.

Mycket svårare än så är det inte.

Profoto B10: mitt slutbetyg

Du som läst några av mina tidigare blogginlägg här kan nog börja ana vad jag kommer ge Profoto B10 för betyg.

I korthet, Profoto B10 är blixten som jag egentligen hade önskat mig när Profoto A1 kom. Nu har ju mina två kamerablixtar (eller pyttesmå studioblixtar) vid namn A1 varit otroligt användbara komplement till min övriga ljussättningsutrustning. Så jag ska inte klaga.

Plus att jag använt A1 som ersättare till mina gamla Nikon Speedlight, en omställning som inte hade några baksidor.

Men med Profoto B10 har jag äntligen fått en batteriblixt som är precis det jag är ute efter. Lagom stark, lagom stor, lagom lätt.

Räcker 250Ws?

Jag behöver sällan köra mina Profoto B1 på full effekt. Några gånger per år står ljusstyrkan på 10 (klarblå himmel och strålande sol), men oftast mellan 5 och 8. Därför kommer en B10 på 250Ws vara alldeles lagom för säkert 95% av mina uppdrag.

Fotograferar du porträtt som jag, dvs med en ljussättning som ofta är väldigt nära modellen, kommer ljusstyrkan från B10 räcka alldeles utmärkt. I mitt jobb som fotograf är smidighet och rörlighet mer värt än att kunna belysa hela kroppar på stort avstånd.

Profoto B10: plus och minus

I kolumnen för plus och bra saker med den nya batteriblixten står följande saker:

• Liten
• Lätt
• Tillräckligt ljusstark
• Lättanvänd
• Passar till alla Profotos ljusformare (typ)
• Inställningsljus med variabel färgtemperatur
• Smart att kunna skruva av stativfästet
• Väldigt bra batterikapacitet (typ dubbelt mot B1, dock inte dubbelt mot B1X med det nya batteriet)
• Klarar sig med lättare stativ (än B1)

Men såklart kan inget vara helt perfekt, men det är verkligen inga jättestora saker jag kommit på än så länge.

• Vredet till stativfästet, varför så slätt och halt?
• Ytan på hela blixten, kunde gärna varit mindre känsligt
• Kom igen, ett lock till batterierna är väl lätt ordnat?

Kommer jag köpa en Profoto B10?

Nej.

Jag kommer köpa två så snart det bara går.

(Tror jag skrev och gjorde exakt samma sak när Profoto A1 kom).

Baksidan av detta är väl att min Profoto B2 med två lamphuvud blir lite lätt överflödig. Jag gillar verkligen den, men har svårt att se hur jag kommer använda den särskilt ofta när jag har två B10 som är bättre på de flesta sätt.

Jag funderade för en sekund på att sälja den tidigare, men när jag sen testade B10 fick jag dåligt samvete om jag skulle utnyttjat min förhandsinformation för att lura på någon gammal teknik. Inte för att det på något sätt är en dålig blixt, tvärtom.

Men om man tidigare valde mellan B1 och B2, sen baserade sitt val utifrån vad som fanns då blir det ju lite orättvist när det plötsligt finns ett tredje alternativ.

Sen finns såklart massor med alternativ utanför Profoto och deras ”ekosystem”, men där finns det andra som är betydligt bättre pålästa och insatta än jag du kan fråga.

Jag valde Profoto för över tio år sedan när jag köpte mina första Pro Compact 300, och jag har inte ångrat mitt val sedan dess. Visst, de har inte de lägsta priserna, men det vill inte jag ha heller.

Däremot skulle jag alltid kalla dem prisvärda, precis på samma sätt som jag motiverar min egen prissättning som prisvärd.

Åtminstone om man använder dem nästan dagligen i en verksamhet man försörjer sig på.

Jag behöver en mindre rullväska

Det man lätt glömmer när man köper ny utrustning är att det oftast tillkommer lite kostnader för kringutrustning. En blixt blir lätt lite dyrare än vad det står på prislappen när man räknat in extrabatterier och sånt. Plus kanske nya stativ som passar bättre?

För min del kommer jag nog snarast komplettera min samling väskor med en normalstor rullväska, typ Thinktank Airport-någonting.

Med kameror, objektiv och två Profoto B10 blir nästan min Logistics Manager 30 onödigt stor för vissa uppdrag. Den stora fördelen min stora rullväska har, förutom mina älskade GiantWheels, är att man kan få med några stativ och paraplyer på en enda rullbar enhet.

Här är förresten all information om Profoto B10 på deras egen hemsida med specifikationer och bilder.

Hoppas du blev lite klokare, har du några frågor om Profoto B10 eller annat du tror att jag kan svara på, hör gärna av dig.

/Stefan

Inlägget Profoto B10 – test och recension dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Profoto B10 är en väldigt liten och lätt blixt som samtidigt ändå klarar allt som sitt större syskon B1 gör. Jag har länge varit lite besatt av att kunna jobba smidigare och snabbare som fotograf, och nu kommer det att fungera utan en massa hembyggda lösningar.

Tidigare hade jag en idé om en stativväska som man kunde fästa på stativet så man hade allt samlat. Länk till mer information finns längre ner i inlägget, men bara att kunna göra enkla fotouppdrag med allt samlat i en stativväska kommer bli fantastiskt.

Visst, kameraryggsäcken får man ta separat, men mycket smidigare än såhär kan det inte bli med omodifierade saker direkt från butik.

En stativväska för snabba porträtt

Manfrotto har några olika väskor för stativ, jag har alltid gillat deras längsta som heter MBAG120PN och är 120 cm lång. Den går att lägga på bredden i bagageutrymmet på vår VW Touran så jag även kan få plats med rullväska och annat utan att behöva stöka runt.

Sen är den lite vadderad vilket är skönt för att slippa för mycket slammer och sånt. Det har gått tidigare att ha lamphuvudet till Profoto B2 monterat på de inte längsta stativen för att ha allt i samma väska. Nu är det extra bra då det funkar med Profoto B10.

Läs gärna min recension av Profoto B10 här.

Bakom kulisserna på plåtning

Tidigare var mitt favoritstativ Manfrotto 420B som är ett bomstativ, men nu har jag mer uppskattat de som fälls ihop och blir platta. Här finns t ex Manfrotto 1005BAC som väger 2,5 kg och är 100 cm ihopfällt, maximal höjd är 273 cm.

Manfrotto 1052BAC väger ungefär hälften och är lite svajigare, men funkar utomhus ändå, men kanske mest för fotografering inomhus. För den är maxhöjden 237 cm vilket ibland är lite lågt, men går alldeles utmärkt för det mesta.

Båda dessa kan man alltså ha i den vadderade stativväskan med ett B2-huvud eller en B10 monterad, rätt smidigt om man fotograferar snabba porträtt och bara viker ihop stativet, tar bort ljusmodifieraren och lägger ner i stativväskan för att flytta med sig enkelt.

Det rejälare Manfrotto 1004BAC med en vikt på 3 kg och topphöjd av 366 cm kan man göra detta med, om man kan leva med att knappt kunna stänga toppen på väskan.

Men visst, det är inte en lika smart lösning som min idé att bygga en väska som hänger kvar på stativet. Nu har jag dock möjligheten att göra det nästan så bra utan att behöva klippa och klistra.

En vacker dag ska detta bli verklighet, till dess är jag nöjd med att saker blir mindre och smidigare och får plats.

Jag glömde nästan säga att bilden överst på killen med cykel är ljussatt med en Profoto B10 på stativ med ett Deep Umbrella Silver Small och en ren Profoto A1 på kameran för upplättningsljus.

/Stefan

Inlägget Profoto B10 i en stativväska dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Fotografera porträtt på plats hos kunder har blivit så mycket lättare nu när blixtarna bara blir smidigare och väger mindre.

Av någon fantastisk slump hörde Anette Pernberg som driver ett gym i Ulvsunda (För Dig heter gymmet) av sig samtidigt jag hade två Profoto B10 hemma på lån när jag skulle testa dem också.

Hon ville ha lite nya porträtt på sig själv, dels för marknadsföring och dels för casting att skicka till modellagenturer. Tillsammans med sin tvillingsyster Marie har hon gjort modelljobb tidigare, så jag behövde mest tänka på ljuset och att inte snubbla på någon hantel.

Fyra blixtar för porträtt

För att inte krångla till det använde vi Anettes gym som studio, där är det luftigt och högt i tak, men det står såklart styrketräningsmaskiner överallt, för att inte tala om alla hantlar de har.

Hursomhelst fanns det en vit vägg som blev perfekt som fond för några av castingporträtten. Jag hade tagit med mig några stativ plus två Profoto B10 och två Profoto A1 samt paraplyer.

Har du inte läst min recension av Profoto B10 finns den alltid här.

För att kunna styra ljuset själv och inte låta mig påverkas av vare sig lysrör (som inte gick att släcka) eller sol som kom in genom de stora fönstren ställde jag upp blixtarna i en fyrkant kring Anette.

Porträtt ur olika vinklar

Jag kan inte svara på exakt vad en modellagentur vill ha från castingporträtt, men för att göra det enkelt tar jag alltid lite blandade vinklar så personen på bild visas så tydligt som möjligt.

Då finns det en stor poäng att inte använt en ljussättning som är för beroende av hur modellen står. Därför blir fyra blixtar rätt bra, två för att belysa framifrån och två kantljus för att lyfta allt lite.

I det här fallet var det en Profoto B10 till vänster om kameran med ett Deep Umbrella Large White med diffusion, till höger om mig ställde jag en Profoto A1 med ett mellanstor paraply med vit insida.

Bakom modellen stod den andra B10:an och A1:an utan ljusmodifierare riktade lite snett inåt över huvudhöjd.

Kantljus är bra på många sätt, men man får bara se till att de inte lyser genom öron och gör dem rosa, men det syns rätt tydligt. Bra att hålla koll på, dock.

Tvillingporträtt på samma gång

Anette har en syster som heter Marie, ibland är de galet lika men ibland inte alls lika lika. Ungefär som mina egna tvillingar, även om där slutar alla likheter.

När jag ändå var på plats och de ville ha lite porträtt på dem tillsammans körde vi vidare på samma ljussättning. Det är ju förresten alltid ett säljargument att vara tvilling som fotomodell, eller åtminstone borde det vara det.

Hålla koll på kantljuset som sagt

Att fotografera en sak med en anpassad ljussättning är enkelt, att se använda den för något annat, t ex två personer istället för en, kräver pyttelite tänk.

I det här fallet drog jag ner ljusstyrkan aningens på kantljusen bakom Anette och Marie mest för att de hamnade närmare blixtarna. Kantljus har av förklarliga anledningar lätt för att bränna ut högdagrar och utplåna alla detaljer, då kan det räcka med att modellen kommer lite närmare för att det blir för ljust.

Ett snabbt utomhusporträtt med blixt

När vi hade fotograferat på några andra ställen inne i gymmet avslutade vi med några aningens mer naturligt ljussatta porträtt utomhus. Tyvärr blåste det rätt många kastvindar per sekund, så det fick bli en ren blixt denna gång.

Men en helt naken Profoto B10 på stativ klarar sig i blåsten, även om jag självfallet tyngde ner stativet ändå. Och även om jag sällan ljussätter enbart med den inbyggda reflektorn på blixten så kan jag gilla enkelheten. Särskilt när det starka inställningsljuset faktiskt gör att man se rätt tydligt hur ljuset faller.

Eftersom bilderna ska vara helt ofixade behövde jag inte göra mycket efter plåtningen, vilket är väldigt skönt. Hur mycket jag än gillar Photoshop och retusch gillar jag ännu mer att bara använda Lightroom för att förstärka den idé jag hade med den ursprungliga ljussättningen. Inget fusk alltså, förutom kanske några hål i väggen bakom som jag klonade bort.

Nu har jag lämnat tillbaka de två Profoto B10 jag lånade och saknar dem redan. Letar du förresten efter ett gym i Bromma kan jag rekommendera För Dig på Ranhammarsvägen.

/Stefan

Inlägget Castingporträtt på gym med Profoto B10 och A1 dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

När barnen var mindre och vi föräldrar var med på varenda kalas hade jag en rutin att ta med en kamera. Det var ett bra sätt för mig att bli lite mer diciplinerad när det kommer till att fotografera privat, något jag annars är rätt kass på periodvis.

Senast hade vi sumokalas hemma, och oändlig tur med vädret. Dagen innan hade det varit skyfall på kvällen, men på själva kalasdagen sprack det upp och blev superfint. Jag vet inte riktigt hur vi annars hade gjort med sumobrottningen som var själva huvudpunkter?

Men, inlägget handlar faktiskt om ljussättning, för jag kände att ett kalas som började sent på eftermiddagen inte hade så mycket sol kvar på tomten att arbeta med. Lösningen blev en Profoto B1 fastsurrad på altanen med en OCF Magnum-reflektor för bra spridning av ljus.

Gör din tomt till en fotostudio

Det behöver såklart inte vara en tomt, man kan ju fästa blixtar lite var man vill i naturen om man vill ljussätta en plats. Lyktstolpar är en gammal favorit, men träd går också bra. Eller staket.

Det sköna med att ha en altan är just att man kan få upp ljuskällan, i detta fall en Profoto B1 med Magnum-reflektor som sagt, så att inget barn springer ner stativet mitt i all glädje.

Jag hade en Profoto A1 på kameran som jag småjusterade lite hela tiden, i början körde jag på TTL för båda blixtarna men fick inte riktigt den kontroll jag ville ha just då.

Vinklarna du fotograferar från spelar såklart jättestor roll när en av blixtarna är statisk i sin position. Men det går ju utmärkt att använda till sin fördel. Vill man ha lite mer kantljus och kontrast kan man enkelt ordna det, eller så låter man en massa ljus komma från samma håll, eller låter solen få blänka till här och där.

Vartefter solen gick ned justerade jag fördelningen av ljus från min Profoto B1 och A1, samt gick över till blixtsynkronisering på andra ridån för att få till lite mer fart, rörelse och oskärpa i bilderna.

Bilden ovan var tagen när solen stod bakom ett av grannarnas hus, men en lagom mix av slutartid, bländare, ljus från en stor blixt och ljus från blixten på kameran gav ett bra slutresultat.

Rekommendationer

Först och främst kan jag varmt rekommendera sumokalas. Kanske det bästa som uppfunnits, för vuxna och barn. Jag har gjort det en gång själv på en svensexa, och det såg förrädiskt enkelt ut. Men icke. Dräkter finns att hyra på lite olika ställen, Googla bara.

Vi hyrde sumodräkterna på SpelaPaintball.com i Farsta, Stockholm. Det hela var väldigt enkelt och smidigt. Inte gratis, men billigare om man är många jämfört med aktiviteter på lokal.

När det gäller ljussättningen igen, om du har kalas hemma kan det faktiskt vara en poäng om du ändå har blixtar och sånt att faktiskt förbättra dina chanser till bra kalasbilder.

Inomhus gäller ju samma sak, det finns alltid något ställe där du kan sätta en blixt eller två som barnen inte råkar välta omkull, och vips har du lite mer ljus att leka med under årets mörkare månader.

/Stefan

Inlägget Ljussättning av barnkalas dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Fotografering utomhus i starkt solljus kan vara en utmaning, speciellt då det är lite moln på himlen som förändrar mängden och stilen på det befintliga ljuset från sekund till sekund.

Med två blixtar kan man dock se till så att ljuset blir mer lätthanterligt, även om ljuset i bakgrunden kan variera. Målet för bilderna i denna artikelserie som visade olika sätt att träna utomhus under sommaren var att det skulle vara tydligt men ändå i miljö.

Två blixtar för att visa rörelser tydligt

Lösningen är oftast att styra ljuset själv, med en eller flera blixtar. I det här fallet valde jag två blixtar.

En Profoto B1 med ett Deep Umbrella Large White för att belysa motionärerna rakt framifrån (det stativet står direkt till höger om kameran). Effekten av det ljuset är mest att lätta upp skuggorna rakt mot kameran.

Den andra blixten är till för att separera dem tydligare från bakgrunden. Här valde jag en Profoto B1 med en OCF Magnum för att få mycket ljus från långt avstånd. Detta för att båda som tränade skulle få i princip lika mycket ljus.

Ljusdjup, som David Bicho brukar säga.

Vid ljussättning som denna är OCF Magnum väldigt smidig, man får dels ut mer ljus från t ex en Profoto B1 än vad andra ljusformare ger, men samtidigt är den liten och nätt att packa med sig.

Lättanvända bilder

För den här typen av publicering, t ex som en återkommande serie i en tidning där man ska visa upp moment, är det skönt att hitta en stil. Sen får man se till att hålla fast i den.

De här bilderna har varit med i en personaltidning, några nummer i rad. Idén är att visa hur man kan träna utomhus utan redskap, kanske då en handduk som dragmojäng, men inte mer.

Ljuset ser kanske inte helt naturligt ut. Men med alla bilder fotograferade ur samma vinkel och samma ljussättning på alla blir det enkelt att lägga dem bredvid varandra. Vilket var poängen.

Det underlättade i alla fall väldigt med att ha med kamerastativet till denna plåtning. Med kantljus på båda sidor fanns även möjligheten att relativt enkelt frilägga dem om man ville göra det.

Mycket mer än så har jag inte att säga om detta.

/Stefan

Inlägget Fotografering av träningsbilder utomhus dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Nyligen fotograferade jag pressbilder åt Anticimex i Stockholm,de behövde nya porträtt av ledningsgrupp och nyckelpersoner.

För att vara effektiv ställde jag upp två ljussättningar samtidigt bredvid varandra. Respektive ”fotostudio” på plats i deras kontor använde två blixtar vardera, en Profoto B1 plus en Profoto A1.

Med hjälp av lite tejp och möjligheten att ställa in blixtarna på olika kanaler gick det hur smidigt och snabbt som helst att kunna producera två helt olika porträtt på samma tid som ett.

Två ljussättningar – två kanaler

Mitt i deras kontorslandskap utanför ett konferensrum fanns ett blågrönt draperi och en vit vägg (sånt man alltid ska be kunden bekräfta innan fotografering, gärna med bildexempel).

Till höger för de avskalade porträtten mot vit bakgrund ställde jag en Profoto B1 med Deep Umbrella Large White plus diffusion. Det fick bli mitt huvudljus.

För att göra den vita väggen helt vit ställde jag en Profoto A1 precis bakom modellerna. Det korta avståndet gjorde att det inte blev helt vitt från kant till kant i bilden, men tillräckligt runt hår och axlar för att slippa frilägga håret i alla fall.

Jobba med två kanaler på blixtarna

Till vänster, mot det blågröna draperiet, förberedde jag en aningens annorlunda ljussättning för variation i porträtten. Återigen en Profoto B1 som huvudljus, den här med ett lite mindre blixtparaply, ett mellanstort Deep Umbrella plus diffusion.

Här kom istället huvudljuset från vänster, så pressbilderna skulle skilja sig åt lite mer. En Profoto A1 med litet blixtparaply fick agera upplättning och även belysa bakgrunden aningens.

Under tiden jag satte upp dessa två fotostudios satte jag blixtarna till höger på kanal 1 och de två till vänster på kanal 2.

När varje medarbetare kom till mig fick de först ställa sig på en tejpbit till höger, min AirRemote TTL ställde jag in på kanal 1. Efter att ha kontrollerat att de var nöjda med porträtten där fick de promenera sju eller åtta steg utan att välta något.

Där ställde jag om radiosändaren på kameran till kanal 2 och fotograferade de andra porträtten ur en annan vinkel.

Glöm inte tejpen

Nyckeln till att få detta smidigt är diciplin. Tejp underlättar för detta då man enkelt kan märka ut varenda viktig plats på golvet.

Sätt en tejpbit där modellerna ska stå, så det blir samma på varje bild. Tejpa även där kamerastativet ska stå eftersom det behöver flyttas mellan varje station. Och gärna där blixtstativen står, om någon skulle råka stöta till ett av dem.

Två bilder är bättre än en

Om du tycker att jag tjatar om variation så skulle du veta hur mycket mina kunder får höra det av mig. Att boka in en fotograf för att ta en bild är väldigt dyrt, det blir mest startkostnad.

Pressbilder är förbrukningsvara, och för de företag och organisationer som är aktiva på sociala medier kan rätt snabbt tröttna på samma gamla porträtt av de som kommunicerar.

Det här är en lösning som är väldigt smidig och bra för bägge parter. Fotografen kan vara mer effektiv, och sälja mer. Kunden får ut betydligt mer av uppdraget, och kanske uppmuntras att använda bilder oftare om det finns fler att välja på.

Enda baksidan är att man som fotograf måste ta med mer utrustning, men i det här fallet är det inte så stor skillnad då det är två A1:or som gör halva jobbet. Och de tar knappt någon plats alls.

Ni kan ju tänka er hur enkelt det kommer bli när jag har två B10 (läs min recension av Profoto B10 här)?

Då kommer jag kanske kunna ha tre fotostationer samtidigt. Och kanske kunna sälja tre bilder istället för en per person?

/Stefan

Inlägget Sälj dubbelt så många porträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Bra reportage behöver bra bilder, många gånger får jag en förfrågan och träffar intervjupersonen för några porträtt. Men det jag gillar bäst är nog ändå att vara med vid intervjun och fotografera under tiden. Det blir alltid en så bra mix som funkar till alla reportage.

Sen underlättar det såklart om intervjun till artikeln sker i en miljö som blir bra på bild, t ex ljusgården på Epicenter i Stockholm. Tillräckligt stort för att man ska kunna ställa upp ett stativ med blixt och inte riskera att störa andra alltför mycket.

Ljussättning med en blixt i miljö

Bilden ovan är utan blixt, eftersom intervjupersonen är placerad så ansiktet mestadels är i skugga kan jag bestämma ljuset själv. Men utan blixt blir det lite för skuggigt. Och skulle man exponera för att ansiktet blir ljusare hade det fortfarande bara varit ljus rakt uppifrån.

Att bara lägga till en blixt med stort ljus gör att jag som fotograf kan arbeta mycket mer fritt. Hennes ansikte kommer alltid vara rätt exponerat och eftersom det bara är en ljuskälla har jag många vinklar kvar att fotografera ur.

En Profoto B2 och stort paraply

Till den här typen av porträtt i miljö tycker jag det är enklast med en blixt. Jag placerar den gärna ganska rakt framifrån men eftersom jag inte själv är låst vid en position går det att få många olika ljussättningar ur den genom att bara flytta mig.

Det underlättar såklart att miljön här var så tacksam, med ljusa partier i bakgrunden som inte påverkade mig. Plus saker lite här och där i djupled för att skapa variation från olika vinklar.

En annan sak man får gratis när man fotograferar under en intervju är det naturliga minspelet och gesterna. De flesta glömmer snabbt att jag är där som fotograf, och jag blir som en fluga på väggen. Även om flugan har en stor kamera och något blixtrar hela tiden.

Komplettera med rena porträtt

Intervjubilder i all ära, men ibland vill kundtidningar och medlemstidningar har något mer avskalat till omslag. Här räcker det oftast med att få några minuter före eller efter intervjun.

Är den som ska vara med i artikeln inte stressad kan porträtt efter avslutad intervju ha sin poäng. Då är de ofta så vana vid att ha en fotograf omkring sig att det flyter väldigt smidigt.

Har man kollat upp en eller två bra miljöer för porträtt brukar det gå fort att ta med blixten för att ta några mer klassiska headshots som är tacksamma för omslagsbild.

Ibland är inte jobbet svårare än såhär.

/Stefan

Inlägget Fotografera porträtt vid intervju dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Jag är en fotograf i mina bästa år, om man talar om mig som företagare och yrkesman, måste jag nog säga. Men som närmare 50 än 40 år har vissa saker börjat göra sig påminda. T ex att jag var i betydligt bättre fysisk form när jag gjorde lumpen.

Det gör att devisen ”Work harder” inte tilltalar mig, hellre ”Jobba smartare”, och den jobbar jag på ständigt. Jag roas inte av att släpa på för mycket fotoutrustning, jag orkar det inte heller. Sen passar det inte mitt sätt att jobba alls.

En sak som däremot roar mig är att fundera på hur saker är och fungerar, i det här inlägget tänkte jag se vad saker och ting i min rullväska faktiskt väger.

En fotoväska väger

Hur jag än gör blir det kilon att transportera, och inte så få heller. Jag tar aldrig med mig bara en kamera plus reflexskärm och hoppas på det bästa (vilket hände förr i tiden).

Jag tar oftast med mig allt jag behöver för att lösa uppdraget oavsett förutsättningarna jag stöter på. För det mesta packar jag allt i en Think Tank Logistics Manager 30, världens nästan bästa rullväska.

Den väger cirka 7,5 kilo tom.

Kamerahus väger (plural)

Jag använder mest en Nikon D5, den väger enligt dem 1,4 kilo. Som reservkamera har jag en Nikon D750, den väger 0,9 kilo.

Tillsammans väger dessa två kamerahus alltså 2,3 kilo.

Då är vi uppe i 7,5 + 1,4 + 0,9 = 9,8 kilo.

Objektiv väger (flera väger mer)

Det har blivit så att till de flesta fotouppdrag tar jag med mig en blandning objektiv för att täcka olika situationer. Ett 24-70mm/2.8 som väger 0,9 kg, ett 85mm/1.4 som väger 0,6 kilo plus ett 50mm/1.4 som väger 0,3 kilo.

Tillsammans väger dessa tre 1,8 kg.

Ibland kompletterar jag med ett 70-200mm/2.8 som väger 1,5 kg, men då lämnar jag kanske 85:an hemma.

Rullväska plus två kamerahus och tre objektiv väger 11,6 kilo.

Kamerastativ väger också, plus huvud

Jag har rätt ofta med mig ett trebensstativ (tripod) för att det är smidigt att ha kameran på samma ställe, t ex för personalporträtt. Det är ett Gitzo-någonting som väger cirka 2 kilo, plus ett huvud till det som väger typ ett halvt kilo.

Rullväska, kamerahus, objektiv och kamerastativ väger 14,1 kilo.

Blixtar väger olika mycket

För inte så länge sedan använde jag uteslutande Profoto B1 på fotograferingar, om det inte var garanterat inomhus och nära till eluttag, då tog jag med Profoto D1 eller D2.

En B1 väger 3 kilo.

Men ganska nyligen har jag kunnat ersätta en B1:a med en A1:a för enklare uppgifter (t ex kantljus, bakgrundsljus eller upplättning). En Profoto A1 väger 0,5 kilo vilket sparar mycket vikt.

Med nytillskottet Profoto B10 som kan allt en B1:a kan men endast väger 1,5 kilo går det även att spara vikt där.

En normal dag har jag oftast numera med mig en Profoto B1, en B10 och två A1:or.

Tillsammans väger de 3 + 1,5 + 0,5 + 0,5 = 5,5 kilo.

Här kan du förresten läsa en jämförelse mellan Profoto B10, B1, B2 och A1 med fler detaljer.

Kameror, väska, objektiv, kamerastativ och blixtar blir: 19,6 kilo.

Batterier och tillbehör är också vikt

Enligt tesen ”minst en backup för det mesta” har jag i princip två av allt med mig, eller åtminstone överlappande funktioner.

Nu har jag inte orkat kolla vad varenda batteri och radiosändare väger, men tillsammans blir det också kilo.

Låt säga ett kilo totalt för extrabatterier och sånt.

Då är vi uppe i 20,6 kilo hittills.

Stativ kan väga massor

Jag sparade denna kategori saker att ta med sig till nästan sist, just för att den här vikten är så förrädisk och lätt att glömma bort.

För varje blixt jag packar ner krävs alltid ett stativ. Sen är det såklart väldigt olika vad man klarar sig med.

Är det fotografering inomhus i lugna miljöer kan ett Manfrotto Nano som knappt väger ett kilo fungera utmärkt. Utomhus går det bra att ha en speedlight eller Profoto A1 på dem, men helst inte med blixtparaply om stativet inte är förankrat eller nedtyngt.

Samma gäller för mer rejäla blixtar som Profoto B1, B2 och B10. Inomhus eller garanterat vindstilla går det bra med ett 1052BAC som väger 1,2 kilo. Utomhus med ljusmodifierare blir jag nervös om de inte står på ett 1005BAC eller 420B. De väger 2,5 kg respektive 3 kg, men komplettera gärna med vikt också.

En ganska normal och rimlig blandning stativ jag tar med mig brukar vara ett 1005BAC, ett 1052BAC och två Manfrotto Nano.

Tillsammans väger fyra stativ 4,9 kilo.

20,6 kilo för rullväska med innehåll plus 4,9 kilo stativ = 25,5 kilo.

En rullväska sparar ryggen

Tidigare jobbade jag ofta med fotoryggsäck plus stativväska, ofta med en separat väska för blixtar. Det blev lätt rätt mycket att släpa på för rygg och axlar.

Sedan jag köpte en Think Tank Logitistics Manager 30 och anpassade den bättre för annat än flygplatser har livet blivit bättre. Nu har jag sällan ont i ryggen eller är trött i axlarna. Detta trots att jag släpar på 25-30 kilo eller mer hit och dit.

Hur kunde det bli 30 kilo förresten? Eller mer?

Var inte senaste summeringen 25,5 kilo?

Jo, men sen ska man ju ha ljusmodifierare också, även om paraplyer inte väger så mycket så blir det alltid något kilo tillsammans. Kanske en speedring och en softbox.

Kanske några klämmor och andra tillbehör? Kanske laddare för den typen av uppdrag. Eller fler batterier ibland?

För att inte tala om de fotograferingar som kräver att jag tar med en pappersbakgrund, även de smalare väger. Och då måste man ju ha två stativ extra plus en teleskopstång att hänga pappersrullen på.

Utrymme för bantning

Jag hade nyligen en tanke på att komplettera min rullväska med en mindre variant. Typ en Airport Security eller Airport International. Kanske för att tvinga mig att inte alltid packa väskan full.

Den tanken har jag lagt lite på is, av flera skäl. Dels för att det är rätt bekvämt att ha vissa småprylar liggandes i rullväskan så man alltid vet att de finns där. Även om jag ibland använder fotoryggsäck.

Men också dels för att just denna rullväska redan är modifierad med större hjul vilket är fantastiskt, plus att längden på den (stående alltså) gör den smidig att ha stativ packade på utsidan. En kortare/lägre/smalare rullväska har inte den fördelen.

Tillbaka till bantning.

Rullväskan, batteriblixtarna och stativ till dem står för ca 70% av vikten. Att byta till ett spegelfritt system skulle alltså inte göra så stor skillnad vid transport (men såklart vid användande).

Den stora skillnaden är såklart inte om jag tar med två eller tre objektiv, utan snarare vilka blixtar och stativ som packas ned.

En Profoto B1 plus ett rejält stativ väger tillsammans cirka 6 kg.

En Profoto B10 med ett nättare stativ väger knappt 3 kg.

Ska man ha med sig två fullstora blixtar plus stativ kan det alltså antingen bli 12 kilo att släpa på eller 5-6 kg.

Tänk på vikten

Har du möjlighet, gör ibland en inventering och fundera på om du behöver släpa med dig allt du släpar med dig idag. Jag behöver tänka på det rätt ofta, men är på rätt väg, känner jag.

Sen kan jag varmt rekommendera en rullväska, plus lite Do-It-Yourself för att få dit större hjul. Det har gjort underverk för mig.

Nu orkar jag inte skriva med om vikt.

Har du några smarta tips eller funderingar att komplettera med, skriv gärna en kommentar så blir inlägget bättre. Tack!

/Stefan

Inlägget Vad väger min fotoväska, egentligen? dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Av alla barnboksförfattare jag har fotograferat är nog Martin Widmark den jag har flest författarporträtt på. Men han är väl samtidigt den som producerat mest? Erik Fichtelius hade jag däremot aldrig träffat, annat än sett på tv. Men det är ju något annat, han kändes dock bekant på det där sättet tv-personligheter gör.

Hursomhelst skulle jag fotografera pressbilder av dem tillsammans och separat för deras gemensamma barn & ungdomsbok ”Scoopet – Förstörda bevis” som bl a tar upp vikten av källkritik.

För enkelhetens skull fotograferade jag dem på plats hos Bonnierförlagen där de i källarplanet på Sveavägen har fina väggar.

Varierad ljussättning med tre blixtar

Jag visste sedan gången innan jag var där och fotograferade att det fanns ett fint draperi på en av väggarna. Plus att de dolde några raka nischer man kunde använda för lite roligt skuggspel.

Har för mig att David Bicho vid något tillfälle sagt att man ska leta upp ett hörn, och då borde ju två hörn vara ännu bättre?

Fyra blixtar hade jag med mig, två Profoto B1 och två Profoto A1, plus lite paraplyer och stativ. Det blev att jag bara behövde tre av blixtarna för dagens ljussättning.

Två huvudljus istället för ett

Att fotografera porträtt av en person är rätt enkelt, men så fort man slänger in en till i mixen får man tänka efter. Vid sådana tillfällen brukar jag ha minst två huvudljus, så att den ena personen inte alltid hamnar lite utanför.

Här ställde jag två stativ med vardera en B1 knappt två meter från där Erik och Martin skulle fotograferas. Ljusformarna för dagen blev paraplyer med diffusion framför, en Medium och en Large.

Två blixtar blir en ljuskorridor

Genom att vrida paraplyerna så öppningarna nästan var mittemot varandra fick jag en ljussättning med en korridor av ljus riktad ganska rakt fram mot modellerna.

En liten blixt för upplättning

Jag hade ju även en Profoto A1 med ett litet silverparaply. Det ställde jag bakom mitt kamerastativ för att ge en liten kick av upplättning från samma vinkel kameran såg.

Har du tid och en blixt över tycker jag det många gånger kan göra något extra för porträtt. En större ljusmodifierare kan vara enklare att hantera, men balanserar man det lagom gör silver det fint också.

Små, små, enkla variationer av samma

Har man inte all tid i världen får man lite koka soppa på en spik. Jag försöker hellre se vad jag kan göra utan att behöva flytta blixtarna då. Tiden jag sparar på detta kan istället användas till fotografering.

Man kan klämma ut ganska många olika porträtt från en och samma plats. Finns det ett draperi och kanske man kan lägga till lite rekvisita räcker det väldigt långt. Just i det här fallet hade jag kameran i samma position, men annars är ju även det en möjlighet. Lite annan vinkel och ljuset upplevs väldigt annorlunda.

Från gruppbild till porträtt

Målet med denna fotografering var såklart duobilderna på Martin och Erik, men några enskilda författarporträtt skadar ju aldrig. Här räckte det med att prova lite andra utsnitt och vrida blixtarna lite för att skapa något annat.

Har du barn i åldern 9-12 år kan det här vara en bok för dig. Läs mer om ”Scoopet – Förstörda bevis” hos Bonnier Carlsen.

När vi var klara inne i huset packade jag ihop allt på min rullväska och vi gick ut på Sveavägen för några snabba porträtt där. Men då höll jag det enkelt och använde bara en blixt blandat med dagsljuset.

/Stefan

Inlägget Erik Fichtelius & Martin Widmark, författarporträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Vissa fotouppdrag har inte en fantastisk solnedgång i bakgrunden, eller ett futuristiskt kontor där ljuset flödar. Ibland har man inte så mycket tid på sig heller. Då brukar jag föredra att hålla det enkelt, men ändå försöka få till variation med små medel.

I samband med ett möte på förlaget hade jag möjlighet att fotografera Gudrun Abascal tillsammans med hennes medförfattare Madeleine Svärd Huss som är aktuella med en ny utgåva av ”Att föda”.

Vi hamnade i köket, och där fanns ett bord plus några stolar. Det som dock avgjorde platsen för fotograferingen var dock lamellgardinerna på fönstret mot korridoren. Där fanns en möjlighet.

Den enkla ljussättningen

När jag hade packat upp mina stativ, blixtparaplyer (ett Medium och ett Large) och de två Profoto A1 som fick utgöra den enkla utrustningen för dagen var det dags.

I fotostudion brukar jag börja med det krångligaste och mest tidskrävande, för att sedan förenkla och utveckla.

Här blev det tvärtom. Se först till att få något alls.

Två Profoto A1 och paraplyer

Inomhus, där det varken blåser eller är jätteljus, kan man klara sig väldigt långt med två små kamerablixtar. Tillsammans i varsitt blixtparaply med diffusion blev de en stor ljuskälla med lite huvudljus och lite upplättning i ett.

Kanske inte jättegalet, men väldigt användbart om man vill förlänga bilden hit eller dit, alternativt lägga text på den.

Den lite klurigare ljussättningen

Som sagt, det fanns ett fönster på ena väggen, ett sånt där från golv till tak. Med persienner på tvären, brukar väl kallas lamellgardiner om jag inte har glömt alla korrekta termer?

Vill man ha en förinstallerad gobo i fullstorlek kunde jag inte valt ett bättre ställe att fotografera på. Och det ville jag ju.

En av mina Profoto A1 fick klä av sig paraply och diffusion för att stå naken på ett stativ i korridoren. Lite vinklande av gardinernas lameller och lite justering av zoomen på blixten krävdes innan det blev fina ljusstrimmor på väggen.

Tyvärr kan man inte zooma Profoto A1 från en Air Remote, och jag hade inte heller någon fjärkontroll till gardinerna, men jag antar att allt kommer gå att styra via en app förr eller senare.

Sen behövde jag bara ändra lite på balansen i ljusfördelningen för att låta ljuset utanför rummet ta mer plats. Blixtparaplyet inne i rummet från vänster fick bli upplättning istället.

Byta vinkel och utsnitt

Det skulle säkert gå att bara vara i det lilla köket på kontoret en hel dag och flytta runt blixtarna, om jag hade velat ha ännu mer variation. Men det fick räcka med en sista uppställning där jag helt enkelt flyttade på mig själv.

Sen flyttade jag nog på blixten inne i rummet också, om jag ska vara ärlig, men den utanför fick stå kvar. Resultatet blev i alla fall något som inte var identiskt med de tidigare porträtten.

Det är något visst att arbeta med lätt utrustning, för mig blir det i alla fall enklare och mer självklart att flytta runt saker. En B1 är väldigt lättjobbad, men jag tycker mig ändå känna att A1 och B10 får mig att jobba på ett lite annat sätt. Vilket bara är bra.

Sen blir det något extra om man kan ha med sig lite fler ljuskällor och lätta stativ. Just i det här fallet var det bara två, men nuförtiden har jag nästan alltid med mig fyra blixtar, och det öppnar upp rätt många möjligheter för smarta lösningar här och där.

Det om det.

/Stefan

Inlägget Samma porträtt, fast ändå olika dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Som fotograf är jag nog inte känd för att använda Photoshop till några spektakulära kreationer. Oftast försöker jag hålla det ganska realistiskt och retusch till ett minimum. Kanske mest som digitalt smink.

Men ibland får man en brief till ett fotouppdrag där det dyker upp en självklar och enkel idé. Som när jag fick fotografera Ann Hellenius på BankGirot som är digitaliseringsexpert. StyrelseAkademiens medlemstidning Professionellt Styrelsearbete ville ha ett omslag.

Det enda jag behövde var min vanliga utrustning av batteriblixtar och kameror, plus en liten LED-panel och en av barnens iPad mini.

Förbereda ett enkelt montage

Bilden i mitt huvud var att Ann skulle hålla en iPad framför ansiktet och sen skulle en bild på henne synas i skärmen. För att få en bra inramning använde jag konferensrummets blå gardiner på väggen som bakgrund, ganska lagom lugn men ändå med lite liv.

En Profoto B2 utanför konferensrummets glasvägg kastade ljus genom en vit gardin mot bakre väggen för att lysa upp den delen av bilden. En Profoto B1 stod bredvid mig som huvudljus med en Deep Umbrella Medium, plus en Profoto A1 snett bakom mig för lite extra blänk i ögonen och upplättning.

Till vänster utanför bild stod en annan Profoto A1 som kantljus och hårljus, utan någon modifierare. Lite för separation och lite för några andra porträtt jag tänkte ta.

Porträtt med iPad

När vi var klara med alla porträtt där Ann höll i en iPad på olika sätt, som kunde användas som bas, var det dags för att fylla skärmen med något annat.

Här tänkte jag lite spegel-i-spegel-i-spegel men landade snarare i något bakvänt där hon höll i en iPad. Då kan det ju vara kul att det finns en illustion av att skärmen lyser upp ansiktet.

Med studioblixtar i rummet som sköter ljussättningen blir effekten av skärmen på en iPad ungefär noll, oavsett vilken ljusstyrka man ställer in den på. Men det går ju att lösa på andra sätt.

En smidig liten LED-panel

Aputure LED-belysning Amaran AL-M9 köpte jag tidigare två av mest på kul. De kostar drygt 800 kr på Scandinavian Photo och kan användas till allt möjligt. Tar pyttelite plats, lyser rätt starkt och har ett batteri man laddar via USB som räcker förvånansvärt länge.

Lite dubbelvikt silvertejp och vips lyste skärmen och gav blänk i Anns ansikte och ögon från en naturlig riktning på ett enkelt sätt. Vill man vara mer exakt kan man tejpa ett större ark med diffusion för att göra ljuskällan större.

För lite hemmaprojekt har jag ibland använd bakplåtspapper. Den lite bruna varianten ger ett mjukare och varmare ljus.

Lite varierade collage

Jag vet ju aldrig exakt vad formgivaren vill ha, så jag gjorde därför några olika collage med olika utsnitt och känsla. Lite lager i Photoshop med mask tog inte så lång tid.

Blandade porträtt

När jag ändå hade alla blixtar uppställda i rummet var det lika bra att komplettera med några rena porträtt. Bara genom att flytta mig själv och kameran kunde jag få till några varianter utan att behöva ändra på ljussättningen. Alltid ett smart och smidigt knep.

Jag skulle inte vilja skryta med att den här porträttfotograferingen kommer gå till historien som den mest kreativa, men det är ändå kul hur några enkla prylar kan bli rekvisita och lyfta idén.

Här är den en stor fördel att alltid släpa runt med en stor rullväska med stora hjul, det tar liksom aldrig emot att packa ner lite extra småsaker som kan göra saker så mycket lättare och roligare.

/Stefan

Inlägget Tidningsomslag med kul porträtt dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

En ny veterinärklinik öppnas på Bondegatan, Södermalm, Stockholm, och jag fick uppdraget av VeterinärMagazinet att fotografera grundarna och lokalen medan bygget pågick.

Tidigare hade en förskola huserat i lokalerna men det fanns behov av renovering så det mesta var ett enda stök. Vilket inte gjorde mig som fotograf något. Här fanns ju t ex ett perfekt hål i väggen som blev utmärkt till omslagsbilden.

Ljussättning på bygge

Bygglampor är alltid kul att ha med i bild, men det kommer senare. Första fotostudion vi satte upp var i ett halvfärdigt rum utan belysning, där väggarna var gipskivor och sågspånet golvmatta.

Snabbaste och enklaste sättet att fotografera på plats tycker jag oftast är med paraplyer. Vilket såklart inte behöver betyda att de alltid ska användas, men här passade de bra. Huvudljuset blev en Profoto B1 med ett mellanstort paraply och frontdiffusion. Large och XL kan många gånger vara svåra att få plats med.

Omslagsbilden var ju fotograferad med grundarna Morteza Asghary och Malin Rasmusson bakom en vägg, förvisso synliga genom ett perfekt hål, men det gjorde bakgrunden helt mörk. Detta löstes enkelt med en Profoto B10 ståendes i det andra rummet så det blev lite djup i bilden.

Ny bild på samma plats

Vred jag kameran några grader motsols fanns ett fint hörn där, och det passade perfekt för Morteza och Malin att sitta vid. En bygghjälm, en tumstock och lite bråte kompletterade bilden väl. Här var fortfarande blixten med mellanstort paraply huvudljus och den andra blixten fick vila ett tag.

För att underlätta användning av bilden som omslag (även om den här inte valdes) lät jag en träskiva stå lutad mot Malins ben så det kunde ligga text ovanpå. Brukar oftast bli bättre på lite jämnare bakgrund än när det är för plottrigt och massor med detaljer som kan störa texten.

När det gäller exponering brukar jag alltid ta några testbilder utan blixtarna på, mest för att se hur mycket det befintliga ljuset påverkar. Här var det egentligen bara någon bygglampa här och där som var tillräckligt stark, ute var det grått och molnigt.

När jag hade fotograferat porträtt på två platser som kunde användas till tidningsomslaget (med plats i bild för att kunna lägga text t ex) var det dags för lite artikelfoton.

Det går ju såklart att använda en annorlunda beskuren bild av ett omslagsfoto inne i tidningen. Det är roligare att ha fler bilder att välja på för formgivaren. Man vill ju att det ska bli bra också.

Sista fotoplatsen blev mitt i en korridor där bygget pågick som värst. Huvudljuset med paraply fick ge ljuset någon slags riktning. Min B10 vände jag så den studsade mot väggen för upplättning.

Några steg bort från den platsen satt en byggritning på väggen. Den ville jag ha med på något sätt. Istället för att än en gång flytta blixtarna lät jag dem helt enkelt stå kvar. Ändringen sköttes av bländaren i kameran.

Bländare eller blixtstyrka?

Från att tidigare ha kört på slutartid 1/200 sekund och bländare 5.6 öppnade jag helt enkelt upp till dess bilden blev lagom ljus. Bländare 2.8 räckte alldeles utmärkt. Då blev ljuset från bygglampan något jag kunde använda så det syntes också.

Utan att ha behövt ägna alltför mycket tid åt att flytta blixtutrustning och sånt hade vi lyckats få till fyra olika miljöer för bilderna. En fotografering helt i min smak alltså.

Södermalms Veterinärklinik bör öppna i januari 2019 och ligger på Bondegatan, några steg ifrån kafé String. Vill du läsa mer om djur och veterinärer rekommenderar jag VeterinärMagazinet.

/Stefan

Inlägget Fotografering på ny veterinärklinik dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

För att vara en fotograf med smidig utrustning är jag rätt dålig på att fotografera utanför jobbet. Men en tradition har jag lyckats hålla fast vid, och det är att släpa med mig någon Profoto-blixt och ett stativ till fjällen.

Detta sportlov blev inget undantag, men istället för bara en Profoto A1 tog jag med mig en B10 för att se hur den gillade högsta punkten i Lindvallen, Sälen. Kort svar: de trivdes ihop alldeles utmärkt.

Snöporträtt utan blixt?

Bilden ovan är tagen med ett 24-70mm/2.8 med solen rakt fram, exponerad så snön inte blir helt utfrätt. Kanske inte det roligaste porträttet?

Blixt för finare himmel

Fotograferar man med solen i ryggen blir en klarblå himmel precis så klarblå man vill ha den ibland. Men vill man fotografera i motljus är det lätt att allt blir daskigt. Om man inte lägger till lite blixtljus, dvs.

Lensflare och soleffekter

Det roliga med att ha en blixt och fotografera mot solen är ju att man då kan börja styra ljuset. Inte bara exponera efter stenhårt motljus.

Sånt kan ju bli bra det också, men värst mycket kontroll över färgen på himlen och sånt har man inte direkt.

HSS och exponering

För att göra detta fotoprojekt relativt enkelt och snabbt tag jag mig friheten att arbeta lite bakvänt. Först exponerade jag bilden så himlen blev så djupblå det gick, ungefär. Själva solen blev pyttelite utfrätt, men så ska det ju vara, snön däremot har detaljer kvar överallt.

1/4000 sekund och bländare 2,8 på ISO200 blev det. Sen satte jag på min Profoto B10 som stod nedtryckt i snön på ett Manfrotto Nano-stativ, med fotoryggsäcken hängades som tyngd långt ner.

Eftersom det var på toppen av ett berg och det blåste lite skippade jag helt ljusmodifierare. Hade jag haft mitt vanliga blixtparaply med diffusion skulle blixten fått stå supernära, men på effektläge 10 och bara den inbyggda reflektorn kunde den vara en bit bort.

Sen återstod bara att instruera min trogna modell exakt i vilken vinkel som det skulle slängas snö för bästa effekt. Det tog nästan mest tid. Snö samarbetar inte alltid.

Med solen i ryggen

Mest på kul provade vi också att fotografera åt andra hållen, med blixten till vänster och solen i ryggen. Fast jag föredrar nog ändå de porträtt där solen får vara med och stöka till det lite så inte allt blir för slätt och platt.

Profoto B10 jämfört med A1

Eftersom jag gjorde ungefär exakt samma plåtning förra året men med en Profoto A1 som ljuskälla kan man jämföra lite. Då hade jag av någon märklig anledning exakt samma inställningar på kameran, men ett halvtransparent paraply för vissa bilder.

Läs hela inlägget här: Profoto A1 i fjällen

Skillnaden är ganska enkel, en B10 kan man ha en bit bort, det gick inte riktigt med en A1 i dessa förhållanden. Sen räcker batteriet på en B10 betydligt längre på full effekt och laddtiden är också rejält kortare.

För just denna fotografering räckte min fotoryggsäck utmärkt, i den fick jag plats med en A1 (i reserv), en B10 plus batteri, en Nikon D750, radiosändare och lite annat. Stativet spände jag fast utanpå.

/Stefan

Inlägget Utan ljusmodifierare i fjällen (Profoto B10) dök först upp på Fotograf Stefan Tell.

Fotograferar man porträtt ute är det lätt att åtminstone jag begränsar mig till platser där det finns en skön, öppen skugga. Det tillsammans med lite blixtljus tycker jag är fint.

Problemet är väl bara att skugga inte finns överallt, och kanske då inte exakt där miljön är som bäst? Lösningen är ibland väldigt enkel, för jag har ju med mig skugga jag kan använda.

Skugga och blixt i ett

Det behöver inte vara mer komplicerat än såhär. Just i det här fallet hade jag valt ett litet blixtparaply, ett Deep Umbrella Small Silver för ovanlighetens skull, och det erbjuder inte så stor skugga. Men vad gör väl det?

Blixten var en Profoto B2 då det blåste lite den dagen, och med både kameraryggsäcken och stativväskan fastsurrade kring stativet gick det att arbeta utan oro för att saker skulle blåsa omkull. Och min modell för dagen behövde inte kisa alldeles för mycket i det skarpa solljuset.

Ersätta solen med blixten

Det är ju egentligen själva grundprincipen för att själv kunna kontrollera porträttljuset som man vill. Ställ blixten så ljuset kommer från samma riktning som solen, låt blixtparaplyet skugga din modell och vips går det att experimentera med ljusförhållanden som man vill.

I bilden ovan kommer alltså solljuset från vänster, och där står även min B2 med lilla blixtparaplyet som med den vinkeln på modellen räcker för att skugga honom.

Testbild utan skugga

Nu blev inte testbilden så värst tydlig, men det var den enda jag hade faktiskt. Hursomhelst ser man i alla fall hur det ser ut när solen träffar modellen helt, samma ljus som träffar allt i bilden, och det blir lite rörigt.

Leka med skuggkanter

Om man ändå har tagit med sitt eget ljus och sin egen skugga vore det väl knäppt att inte experimentera lite med variationer här. Det är ju alltid kul med kontraster.

Fotograferar du porträtt utomhus med stora ljusmodifierare är det här något du måste testa. Jag tycker i alla fall det nästan alltid blir jättefint och erbjuder en massa variation.

Vill du läsa två relaterade inlägg om skugga och byta plats på solen finns det såklart:

• Byt plats på solen
• Skugga solen med egen sol

/Stefan

Inlägget Utomhusporträtt med egen smart skugga dök först upp på Fotograf Stefan Tell.